den dagen vill man inte minas.. den har inte existerat över huvudtaget... den dagen kommer att finnas i mitt huvud för resten av mitt liv.. vet att jag låg och sov mobilen vet ja inte vart ja hade.. brukar inte ta med mig den in i sovrummet om jag inte ska jobba dagen efter.. men just denna dagen skulle ja ha haft de.. vid åtta tiden ringer min mamma och jag bara vet vad de är hon vill.. vi säger inget till varandra utan vi bara vet att den andra vet vad som har hänt.. lägger mig i sängen igen åå får en grym ångest.. VARFÖR?? VARFÖR VAR JAG INTE DÄR?? VAD GJORDE JAG 20 MIL DÄRIFRÅN??

men ja var hemma i min säng.. men huvudet var på östra sjukhuset i göteborg...
min älskade farmor.. som var älskad av ALLA verkligen alla...
nu är hon ett minne.. men hon är de bästa som någonsin funnits hon jesper och jag så klart..
hon var allas värld.. man respekterade henne med omsårg å kärlek...

den otroligate kvinnan som levt.. hon klara allt.. hon är min stora idol.. vill vara som hon..
BÄST!!!!

men nu efter 2 år vill man bara knappa in hennes nummer å höra henne säga "NILSSON" "Å är de lilla zara som ringer.. vad vill du?" haha jämt
men bara få prata av sig med henne...

nej kan inte skriva mer om henne :'(